Banda Exelent

Vad är det med rädsla som gör det så dåligt men samtidigt så bra? Visste ni att det bara finns två rädslor som vi bär med oss från födseln? Det är rädslan för höga ljud och att falla - alla andra rädslor har vi lärt oss själva. De flesta inlärda rädslor kommer från betingning, som är en reflex i hjärnan som finns till för att människan ska lära sig att akta sig för farliga saker. Denna reflex är kopplad till minnet och gör att om man hamnar i en liknande situation igen eller om man tänker på något som man har dålig erfarenhet av så tar man automatiskt avstånd.

Jag kommer ihåg att när jag var liten så var jag mörkrädd. Och det var väl inte så konstigt med tanke på att jag var oerhört insatt i övernaturliga saker. Jag kunde läsa om utomjordingar och bigfoots hela dagarna. Såfort ett program om mystiska händelser visades så satt jag och tittade på det. Det är ganska kul när man tänker tillbaka på det, eftersom en av de mest problematiska rädslorna som finns är rädslan för det okända. Jag var inte rädd för att söka mig till det okända, men tänk om det okända besökte mig? Det var nog roten till min rädsla för mörkret, som jag tillslut blev av med enbart genom själv träning. Jag kunde sitta nätterna långa och stirra in i mörkret tills jag tillslut förstod att det inte fanns något farlig i mörker. Och det är just det steget som jag tog från att alltid springa in och sova med mina föräldarar eller syskon till att ta tag i problemet som var givande. Att våga.

Rädslan som egentligen är till för något bra, ser ut att i själva verket under åren utveckla sig till ett handikapp hos många som inte kan handskas med sin rädsla. Hur många har inte sett personer som har förtroende problem och har svårt att leva i en relation tack vare tidigare misslyckanden. De som inte direkt vågar stå upp för sina åsikter just föratt det finns en rädsla för att bli missförstådd, utskrattad eller utelämnad. Eller de som föredrar det säkra före det osäkra eftersom det finns en rädsla för förändring. Alla dessa rädslor håller oss tillbaka istället för att få oss själva att utvecklas, men det är inte många som inser att rädslan faktiskt är en limitation av en själv och att det behövs eget arbete för att kunna befria sig från rädslans kedjor.

Jag tror att vi alla är fega i grunden på olika vis, men jag ser också att det egentligen går att vända på kakan från en dag till en annan eftersom modighet inte är att vara orädd, det är att våga ta tag i ett problem även fast man är livrädd för det.

Är du modig?